Har tänkt skriva... Men blir inte av.
Jag har tänkt och tänkt och tänkt. Jag skulle vilja skriva både det ena och det andra. Jag skulle vilja dela med mig av min barndom, hur det är att växa upp i total fattigdom, ständig rädsla och ständig oro.
Jag skulle vilja skriva om den där helvetet jävla (sluta läs nu om du har svårt för svordomar) fitt sjukdommen cancer. Hur jävla orättvis och hemsk den jävla fitt sjukdommen är. Hur arg jag är på att den finns och drabbar alla underbara människor!!
Jag skulle vilja berätta om Cornelia och hennes utveckling. Att hon nästan säger PAPPA OCH MAMMA och att hon sitter väldigt bra själv.
Jag skulle vilja berätta om mitt jobb som läggs ner. Att enheten jag jobbar på ska rivas och att personal har blivit varslade och vissa slutat frivilligt.
Jag skulle vilja berätta att jag snart har körkortet i min hand.
Jag vill också berätta att jag ska bli gudmor (som jag sagt tidigare) åt min syster bebis. Överraskningen blev dock att det kommer TVÅ små ljuvliga varelser.
Vill berätta att vår nya bil är på väg till Sverige och väntas inom 1-2 veckor.
Vill berätta om så mycket, som ni märker, men finner inga ord till något av de ovanstående.
Vart ska jag börja? Och vem skulle egentligen lyssna (läsa)? Varför skulle ni vilja höra om detta!? :-)
Tanken finns, men glömmer bort det lika snabbt!
Många gånger har jag tänkt skriva, men så kommer annat emellan och jag glömmer bort det.
Det har hänt lite sen sist kan jag ju säga.
Cornelia växer och frodas, är nu 5 månader. Hon väger 7820g och är 66 lång.
Jag har slutat amma och börjat med smakportioner.
Hon drar sig gärna upp till sittande och har därför bytt till sittdelen på vagnen (snyft).
Hon rullar runt från rygg till mage och tvärtom.
Hon försöker trasig fram när hon ligger på magen.
Och hon sover fortfarande otroligt bra.
Vincent väger nu 17kg, är 109 cm lång. Han har fyllt 5 år och haft sitt första kalas med kompisarna.
I julas fick jag veta att min kusin (som fyller 28 imorgon) fick mardrömsbeskedet mitt i hennes graviditet. Hon har cancer. :'( från att ha fått höra det värsta, att de förmodligen måste avsluta graviditeten, så har det ändå gått bra. Bebisen (Isabella) ligger fortfarande och gror inne i magen, tumören har dom opererat bort. Men ännu kvarstår många frågetecken. Och det verkar inte som att hon kommer kunna få så mycket svar på vad det egentligen är.
Enheten jag jobbar på ska stängas och rivas. Så det är varsel på g och inget är klart med något. Glömmer bort det och påminns när jag tänker på mina underbara kollegor och alla fantastiska barn. Att jag inte längre får vara med på deras färd mot skolan sliter mig i stycken.
Rent allmänt så är jag i en trött svacka. Så mycket tankar kring framtiden och allt runt om.
Men allt har ju faktiskt inte varit tråkigt eller dåligt.
Jag har varit på kryssning och dansat fram till morgontimmarna. Vi drack drinkar och öl så det nästan sprutade ur öronen på oss. Ingen sömn och ändå helt pigga dagen efter :-)
Vi har köpt ny bil som kommer om ett par månader.
Och så ska jag få äran att bli gudmor. En av mina äldsta och absolut bästa vänner ska bli mamma i sommar. Det ser jag så sjukt mycket fram emot.
Sen ska vi till Thailand i två veckor i slutet av november. Hoppas barnen klarar den långa flygresan bara :-)
Det går tydligen inte så bra det här...
Det är ju uppenbart att jag är dålig på att blogga. Men här kommer i alla fall ett inlägg ;-)
Vi har nu haft dop för lilla prinsessan. Det var stressigt och mycket att göra innan men jag är mer än nöjd med resultatet. Gästerna blev mätta, vi fick fantastiskt vackra tårtor och smaken ska vi inte tala om ! Herrejävlar vad goda dom var!
Cornelia fick så ofantligt fina presenter! Förstår inte att hon har så fina människor omkring sig!
Min kollega Anna och min syster Sofia blev gudmödrar.
Själv samlade jag ihop det lilla mod jag har och sjöng på dopet. Det är 11 år sen sist så ringrostigt var det ;-)
Cornelia är nu 3 månader och 4 dagar gammal. Vi var på bvc förra måndagen för att vaccinera henne. Men då vi (äntligen) hade vattkoppor så ville hon inte ge henne något än. Hon var även dunder förkyld och rosslade så en barnspecialist kom och tittade på henne med. Men vi kunde vara lugna, ingen fara :-)
Hon vägde i alla fall 6250g och var 60 lång.
Nu tyckte lisa att cornelia gått upp lite för lite så på måndag ska vi tillbaka för att väga och vaccinera. Om hon inte fått vattkoppor såklart.
Hon utvecklas varje dag och jag älskar när hon kommer med något nytt. Hon bubblar och leker väldigt mycket med munnen och tungan. Hon suger gärna på tummen fast hon inte får. Hon har börjat greppa saker. Gillar att stå upp i knät.
Cornelia är rent allmänt ett väldigt tryggt barn. Hon kan gråta lite när hon är hungrig, annars nästan aldrig. Hon är nöjd med att ligga ensam lika mycket som hon tycker om närhet. Hon sover i sitt babynest bredvid mig. Hon sover ganska bra. Hon vaknar runt 7 och vill äta lite innan hon somnar om. Sen klär vi oss och går till förskolan med Vincent. Då sover hon vidare i vagnen och fortsätter gärna sova till 11 ca. Då får hon lite mer mat och sen somnar vi båda på soffan i några timmar innan vi hämtar Vincent. Sen äter och sover hon om vart annat hela eftermiddagen och kvällen. Vid midnatt får hon en flaska med ersättning och sen somnar hon strax innan 01 då går jag också och lägger mig. Ingen idé att sova innan då blir jag bara ännu tröttare ;-)
Haft lite funderingar, eller ja jag blev påmind om det och sen funderade jag.
Denna gång har detta med smakportioner inte ens slagit mig. Med Vincent så började vi med det när han va 4 månader. Denna gång vill jag nog inte ens börja så tidigt. Känner att amning och ersättning än så länge fungerar så bra. Hur har ni gjort?
Har du tagit dig ända hit så kan du väl lämna en liten kommentar ;-) tack o hej!
Planeringen är igång!
Nu har jag bokat in datum för dop! Det blir i slutet av november i skå kyrka och sedan får vi ta fika här hemma.
Hur vi ska få plats är frågan. Vi sa att vi skulle ha ett mindre dop denna gång, men med de blir i alla fall uppåt 40 pers vi kommer bjuda.
Det finns en människa som jag inte alls vet om jag ska bjuda eller inte. Jag vill på ett sätt, människan har stått mig så nära. Men det är också den personen som gjort mig mest besviken någonsin. Jag vill inte heller ha kontakt med denne pga olika anledningar. Så att bjuda in till dopet när vi inte varken setts eller hörts på säkert ett år känns lite konstigt.
Jag är ingen duktig bakare. Men jag vet en tjej som i mina ögon är proffs på detta! Så jag skrev till henne och frågade om hon ville hjälpa oss att göra tårtor. De kommer bli så fina så ni anar inte!! Önskar jag också kunde göra så fint!
Provade när Vincent fyllde att göra marshmallows fluff istället för typ marsipan, de gick åt skogen!! Hahaha!!
Jag har pratat med Anna så hon ska kolla lite grejer på jobbet åt mig. Sen ska Jonas få skriva ut lite på jobbet. Tänkte göra egna inbjudningskort nämligen :D
Så var det med den saken!!
Cornelia växer, hon är idag tre veckor och tre dagar gammal. Var och vägde henne igår och nu väger hon 4140g, från 3030g som hon vägde när hon föddes. Hon är fortfarande väldigt snäll och nöjd. Vissa kvällar som det känns som att hon inte blir mätt när hon äter. Men vi har köpt ersättning för att ha ifall hon behöver mer. Vi har bara testat att ge henne det en gång sen har vi inte använt den mer än.
Vincent vaknade natten till igår och klagade på ett ont/kliande öra. Men igår så var det bra igen, till eftermiddagen för då började han smått klaga igen. Inte hela tiden utan bara nån gång här och där. Samma visa i natt igen så nu väntar jag på att hälsocentralen ska ringa upp.
Nu ska jag dricka lite mer kaffe så jag blir lite mer människa. Sova är överskattat!!
Min förlossningsberättelse med Cornelia!
Som ni säkert redan vet var Cornelia beräknad att komma 2/9. Vi visste att det var en liten flicka där inne och namnet var redan bestämt, Cornelia Helena Iris.
Dagarna gick här hemma och inte några känningar av att det var på g. På kvällen den 6/9 (lördag) när vi skulle sova kunde jag inte komma till ro. Jag var hur trött som helst men det gick bara inte.
Kollade på klockan sista gången vid 02 på natten.
Vid 05 vaknade jag och var tvungen att gå och kissa. Var ändå rätt pigg men tyckte klockan var för lite för att kliva upp.
La mig igen och vaknade 06:19 (för att vara exakt. Hade en rastlöskänsla i kroppen och gick upp. När jag gick ut med Rasmus blev jag akut nödig. Fick springa tillbaka in för att hinna. När jag är klar så börjar jag få lätt lätt molvärk. Inget märkvärdigt alls! Satte på kaffe åt mig och när jag druckit upp det var det dags för toan igen. Nu började jag få lite mer mensvärks liknande smärta. Men knappt ont.
Vincent kom upp vid 7:30, satte honom med frukost medans jag hoppade in i duschen. Klädde mig och sminkade mig (fråga mig inte varför). Vincent väckte Jonas vid 08 och då hade jag haft nån lite kraftigare sammandragning i duschen. Gick upp och skojade lite med Jonas. Sa att han skulle passa på att sova för vi kanske skulle få åka in den dagen. Vilket jag absolut inte trodde själv.
Hade pratat med Anna och hon var med på att åka in om det skulle bli så. Men mellan 08 och 08:30 hände det massor! Då ringde Jonas efter hans pappa för då var det verkligen värkar jag fick. Jag vankade av och an, ena värken ondare än den andra. Ringde förlossningen och de välkomnade oss in. Kl 10 ca kom farfar för att hämta Rasmus och Vincent. De åkte bakom oss hela vägen fram till SöS.
Sista biten i bilen blev det akut värre. Kunde inte hålla tillbaka trycket och det gjorde riktigt ont!
Vi kom fram till förlossningen vid 10:30.
Jonas åkte och parkerade medans jag blev uppkörd till ett rum. 10:47 satte dom ctg och undersökte. Var då öppen 6-7 cm och vattnet hade fortfarande inte gått. Anna kommer in här någonstans och snart är det dags att krysta.
De tar hål på vattnet efter andra krystvärken och då kommer huvudet ner ganska snabbt. Här börjar det göra riktigt riktigt ont och jag tycker inte alls att lustgasen hjälper.
De säger till mig att strunta i gasen och bara trycka för nu var hon snart ute. Två krystvärkar till sen var hon ute.
11:42 kom hon! Jag hade stått på knä och hängde över sängen, så de sänkte ryggstödet och la henne under mig. Anna och Jonas stod på varsin sida om mig hela tiden och de var ett stort stöd båda två! Anna fick klippa navelsträngen och Jonas fick sätta sig. Han råkade slänga en blick ner och fick se blodet så han höll på att svimma.
Jag kom runt och fick lägga mig på rygg för att de skulle undersöka och sy. Det tycker jag är sjukt mycket värre. Dessa nålar och sprutor gör mig helt hispig.
När vi äntligen blivit klara så får vi in brickan med fikat. Vi gosar en stund och pratar om förlossningen (såklart), sen kommer de in och ska väga och mäta henne. Hon vägde 3030g och var 50cm lång. Sen var det dags att gå på toa och duscha.
När jag var klar skulle vi få komma till patienthotellet. Det var som ett riktigt hotell fast med barnmorskor som kom in. Riktig restaurang och ett riktigt fint rum.
Vincent och farfar kom upp ganska snabbt och hälsade på, när de åkte kom farmor och perre.
Vi valde att vara kvar en natt så amningen funkade som den skulle. Vid lunchtid på måndagen fick vi åka hem igen.
Nu är Cornelia 1 v och 5 dagar, har gått upp i vikt hela tiden och väger idag 3500g. Hon sover mycket på förmiddagarna och är mer vaken och äter på eftermiddagar/kvällar. Vi går och lägger oss ganska sent, oftast runt midnatt. Då ammar jag henne innan jag somnar sen vaknar hon oftast bara en-två gånger på natten. Vissa nätter har det varit fler men överlag inte.
Hon är inte ett ledset barn, skriker väldigt sällan. Det är om maten dröjer för länge. Hon tycker om att ligga nära, men sover lika gott i vagnen som i sängen eller bilstolen.
Hon bajsar som en galning och tycker inte alls om att bli tvättad på morgonen!
Nu har ni fått en uppdatering om när Cornelia kom till världen! Bilder ska ni få se, men jag varnar, jag ser ut som ett lik med sminket utsmetat runt hela ansiktet!! 
