Tänk att efter så lång tid så känns det ändå....

Jaa det är helt sjukt egentligen....
Borde man inte egentligen inte bry sig nu... eller inte kännas berörd...
Jo kanske... men inte jag inte...

Det man har byggt upp faller som sten...
varför kan det inte bara vara lätt.

Att man kan vara glad i ena sekunden o nere i den andra är konstigt...
Att se bilder är jobbigast av allt.

Jag tänker på det hela tiden.... så svårt att låta bli...

jag önskar dig det bästa för dig själv!
Hoppas du vet att jag finns här som din vän!

You will always be loved!

Bye bye Konstiga Helena.

Kommentarer
Postat av: em

vet precis hur du känner.. man kan ha startat ett helt nytt liv, men de gamla lämnnar en aldrig.. De bara göms långt långt in..

2007-11-12 @ 16:24:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0