Sömnlösa natt...

Jaaa inte den första natten utan sömn...

När jag blundar är det honom jag ser...
Jag kan inte sluta tänka på honom...
Jag minns allt...
Det spelas upp som ett bildspel i mitt huvud...

Jag vill bara skrika...
Så högt jag bara kan.

Jag har aldrig kännt en sån här saknad förut...

Jag har mer pms nu än när jag skulle sluta röka...
Jag vill bara höra hans röst...
Se på honom...

Tårarna rinner och som slutar inte heller.

Allt känns så konstigt och fel.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0