Bara för att jag älskar er!

Jag undrar ibland varför man vill utsätta sig för smärta...
Jag menar, även om man är säker på en sak och vet att det är så...
Så måste man ändå göra något så man blir osäker....
Varför gör man så?

Ibland känner jag mig helt osynlig...
Kanske inte har nån anledning till det, men jag gör det.
Så kan man (jag) bli sur eller ledsen för små skit saker egentligen.
Och då blir man mer irriterad för att man sitter och inbillar sig saker..
Jag är inte den som är svartsjuk av mig..
Men börjar jag bli?
Har jag anledning till det?
Eller är jag så himla dum som sitter och inbillar mig saker?
Jag bygger upp en sån ilska inom mig så jag kan bli rädd för mig själv...
Och som Sari sa så är inte jag den som bara inbillar mig en massa...

Blir så trött på mitt eget huvud ibland...
Allt som man ser eller hör gör jag till dem största grejerna...
varför håller man på?
har jag verkligen blivit så osäker?
Och när hände det isf?
Nej man blir bra rädd ibland...

Jag vet vad jag känner... jag vet vad jag tycker..
men ibland undrar jag om det uppfattas som det ska...

Jonas min snygging! Jag älskar dig så!
Du är så himla underbar!
har inga ord som beskriver det jag känner för dig!
Du är bara för himla rätt...
För bra för att vara sann? Nej jag hoppas verkligen inte det...

Men nej nej nej... nu ska jag göra mig klar o gå till jobbet!
Puss bye bye