Förlossningsberättelse (något sen)
Min graviditet var toppen, inga besvär och inte komplikationer alls. Hade BF 1 mars-2010. Jag skulle jobba fram till den 24 januari, sen gå på min mammaledighet.
Allt började på tisdagen den 12 januari då en del av slemproppen började släppa. Jag ringde då förlossningen, men ingen fara på taket.
Veckan gick och lördagen kom. Jag skulle hjälpa Jenny färga håret. Precis innan vi börjar sätter jag mig på badkarskanten och känner då att det kom nått. Tänkte inte mer på det utan färgade håret och så på henne.
När hon var klar och hade tvättat ur håret gick jag på toa. Slemproppen hade gått. Ringde till förlossningen och fick åka upp.
den 16/1-10 22:35 tog dom emot oss på SÖS. CTG sätts och undersökning görs. Slemmisen hade helt klart gått och det hade börjat utplåna sig. Huvudet låg väldigt långt ner och tröck. Gjorde även ultraljud :)
00:22 skrivs vi in på avd 63 för observation under natten. Får bricanyl för att minska sammandragningarna.
09:30 CTG kopplas på igen, allt är som det ska.
14:40 kommer läkaren in och pratar med oss. Säger att vi ska vara kvar ytligare en natt... Vilket jag INTE ville eftersom Jonas va tvungen att sova hemma.
15:59 nytt ctg
16.00 jag känner mig mycket ledsen och uppgiven, vill bara hem. Efter samtal med läkaren får jag som jag vill.
16.21 skrivs vi ut. Jag blir sjukskriven sista veckan och ordination om att mest ligga still så det inte blir en prematur förlossning.
Dagarna gick och jag låg hemma och tog det lugnt. Gick jag ut var det myrsteg hela tiden. Som längst gick jag till jobbet. Vanligtvis tar det 5 minuter dit, nu tog det 20-25 minuter.
Onsdagen den 20 januari kom. Jonas hade hjälpt mig med allt hemma men behövde bara damsuga. Tog tag i detta med stor försiktighet. Somnade sedan en stund. Vaknade och gick till jobbet igen. På eftermiddagen/kvällen när vi ätit gick jag över till kiosken för att köpa tuggummi, ringde fia för sällskap. Kom upp till lägenheten och lägger mig på sängen för att fortsätta prata. Hann knappt lägga på så small det, VATTNET GICK! Var i vecka 34+1 bara. Jonas blev super nervös och visste inte vart han skulle ta vägen. Jag själv var lugn. Hade inga värkar alls. Ringde förlossningen som sa till oss att packa allt och sedan komma in. Detta var vid 17 tiden. Vid den tiden skulle även en kompis komma för att klippa mig. Fick inte bli så. Packade allt och gick ner till bilen. Vattnet fortsatte komma. Haha. Skum känsla. På vägen till SÖS känner jag hur värkarna smått börjar komma. Inte så farliga men de känns mer.
18.05 skrivs vi in på avdelningen. Öppen 1 cm, CTG normalt, 130 slag/min.
21.00 Byts BM och vi får nya. Känner att värkarna smått kommer mer och mer. Inte jätte ont men de blir värre.
21.45 får bricanyl o alvedon för att minska SD, ska försöka få lite sömn.
23.25 CTG kopplas på igen, SD minskar mycket!
01.00 fortfarande SD så kan ej sova
01.50 får ny bricanyl, morfin o massa annat. Pratar även med läkare. Får veta att om inget hänt så kommer jag bli igångsatt under dagen.
02.10 får jag ny säng. Min säng var en riktig förlossningssäng som är hård och med massa saker i botten. Jonas fick sova i den och jag fick en skön mjuk o härlig säng.
Lyckas halvt somna, i perioder. Hade inte ont eller så. Vaknade runt 05 av att jag var kissnödig. Struntade i det och la mig till rätta igen.
06.15 var juag tvungen att gå upp. Väckte Jonas så han fick hjälpa mig, när jag var klar känner jag nått. Nått som var starkt och värkte mer. Ska det börja nu tro?
07.00 byts BM igen. Får mer antibiotika och börjar andas lustgas.
07.30 4 cm öppen huvuden ligger precis ovanför spinae.
07.44 öppen 5 cm.
Jonas måste någonstans här gå ut ur rummet då han är helt vit i ansiktet. Väntar på att vår vän Jenny ska komma.
08.01 öppen 7 cm, de sätter ekg på bebisens skalle. Jenny kommer :)
08.35 känner jag att det börjar trycka väldigt mycket!!! Säger då detta till BM som nästan skrattar åt mig. Hon säger att det inte är dags än men att hon ska undersöka för säkerheltsskull. Visar sig då vara öppen 10 cm och huvudet är på g ut.
08.59 kom han ut. Han kom i framstupad kronbjudning och skriker direkt. Precis efter kommer moderkakan. Får sys några stygn.
Ut kom Vincent Jonas Fredrik Blom. En POJKE, va hände med flickan jag var så säker på låg där inne? Tog oss bra lång tid att fatta att det faktiskt var en pojke. han var 46 lång och vägde 2250. :D
Hann inte ta så mycket kort men ska bjuda på de jag har :D
På kvällen vid 21 tiden.
Försöker äta när det börjar göra ondare, även detta på kvällen.
Här har vi vaknat på morgonen och allt har startat.
Som sagt blev inte bilder under förloppet, men ut kom han :) Här 2 minuter gammal <3
En närmare bild på underverket <3
Gudmor Jenny fick äran att vara med på förlossningen :)
Vincent <3
Stolt pappa <3
Och den kända fika brickan efteråt :D
Strax efter detta gick Jonas med sköterskorna och barnläkaren till Neonatalavdelningen. Där fick vi vara kvar 2 veckor, sedan fick vi hemsjukvård i 2 veckor. Han matades genom sond i nästan 4 veckor. Amningen kom knappt igång, men pumpade åt honom istället. :D
Så jag tror det va vår story :D
Vad härligt det är att läsa om andras förlossningar :) Var lite sugen på att skriva min förlossningsberättelse också men det får bli en annan dag :)
Vad är det för barnstol Vincent har? Tyckte den såg himla bra ut :) Dags att köpa en till Lowa.
Kram Anna
intressant att läsa... jag har inte hunnit läsa den:P
Jag har inte kikat in här på ett par dagar och blev glatt överraskad med en massa härlig läsning! Vad roligt att du ville dela med dig av din förlossningsupplevelse.. Det är alltid lika intressant att läsa om andras förlossningar, det har jag alltid tyckt men ÄNNU roligare är det ju när man genomgått det själv..
Vilken mysig berättelse, han är ju så söt lillen :)
Håller med dom andra, det är nästan lite roligare att läsa om förlossningar när man själv varit med om det :)
Vad spännande att läsa! Kan tänka mig att din förlossning var lite chockartad precis som min, fast på ett lite annat sätt hihi :)
Och ang. mina sköldkörtelvärden (sorry att jag svarar så segt) så vet jag inte riktigt hur jag ligger nu, men tydligen var det inte så allvarligt när problemet upptäcktes. Tar typ medicin för att ligga "på den säkra sidan" och jag känner själv att jag mår bättre av den.
Hur upptäckte de att dina värden låg snett?
jag tyckte att det var mycket spännande att läsa om vad du har varit med om. Det väskade som om det blev en ganska bra förlossning. Och skönt att både du och vincent mådde bra så att ingenting hände med er. Tycker att du e bra på att skriva och få med detaljer. :) ha det bra. Kram
ja du förlossning e verkligen intressant o läsa om för den ena e inte den andra lik. vet hur det är o få prematurbarn o e så glad att allt gått bra.. dom sa till mig att robin skulle komma ikapp sina vänner vid 6-7 års ålder men redan när han va 1 så va han ikapp med allt. han va sen med o både sitta o krypa o gick en vecka efter 1års åldern. sen rammlade allt bara på i snabb takt så bry dig inte vad andra säger o va stolt över alla framsteg vincent gör för de e dom han e bäst på.. lycka till o pussa stora killen från mig.. han e jättefin.. kramis jessica
nu blev det lite fel.. jag hann inte läsa berättelsen så tidigt..men roligt och intressant.. dags å styra upp å träffas snart.. dom börjar ju bli så stora...
