Förlossningen!

Hela dagen igår tänkte jag på hur lite jag märkt av bebisen. Inte mina vanliga sammandragningar och inga sparkar, bara nån buff liksom. Gjorde allt som man ska testa, dricka kallt, föra oväsen, röra mig osv. Men tyckte inte att jag fick nån respons. 

När Jonas kom hem visste jag inte hur jag skulle lägga fram det för att han inte skulle gå i taket av oro. Men vi kom fram till att vi skulle ringa förlossningen. De rådde oss att äta middag och sedan komma in för en kontroll. 

Blev kopplad på ctg och hjärtat lät jättefint! Hon kunde se att det inte var så mycket rörelser hon också. Men lite fanns det i alla fall. När hon kopplade bort ctgn kom en läkare in och gjorde ultraljud. Bebisen visade oss sitt lilla ansikte. Kunde tydligt se ögon, näsa munn och sen stack den ut en tunga. När vi ändå höll på så bad jag om att han skulle kolla könet en gång till så vi var helt säkra. Men det var lite svårt att få en glimt av det. Lagom som han skulle ge upp så fick vi syn på det. 
Jag har gått på så många ultraljud nu så jag har lärt mig tyda det man kan se. Läkaren blev imponerad av att jag kunde se så mycket själv och könet stämde in med de vi tidigare fått höra. Så vi behöver inte shoppa nya kläder :D 
Läkaren trodde bara att bebis vridit sig så sparkarna känns mindre. Den förbereder sig väl för att komma ut. 
Någon prognos på hur vida det är på väg att starta eller inte fick vi inte. Så nu fortsätter vi bara att vänta. 

Natten har varit lugn. Men vaknade i alla fall och har lite lite molvärk. Så det går framåt. 1 dag över tiden nu. 

När vi satt där inne igår och väntade på att få komma till ett rum så hörde vi ju såklart några kvinnor som skulle föda. På 5 minuter hörde vi en speciellt. Hon skrek, hennes man sa nått, hon skrek igen sen hörde vi bara mannen skratta. Sekunden efter hör jag bebisen skrika. Längtar ännu mer nu kan jag säga. :D 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0