Bara för att jag älskar er!

Dagarna gick här hemma och inte några känningar av att det var på g. På kvällen den 6/9 (lördag) när vi skulle sova kunde jag inte komma till ro. Jag var hur trött som helst men det gick bara inte. 

Kollade på klockan sista gången vid 02 på natten. 

Vid 05 vaknade jag och var tvungen att gå och kissa. Var ändå rätt pigg men tyckte klockan var för lite för att kliva upp. 

La mig igen och vaknade 06:19 (för att vara exakt. Hade en rastlöskänsla i kroppen och gick upp. När jag gick ut med Rasmus blev jag akut nödig. Fick springa tillbaka in för att hinna. När jag är klar så börjar jag få lätt lätt molvärk. Inget märkvärdigt alls! Satte på kaffe åt mig och när jag druckit upp det var det dags för toan igen. Nu började jag få lite mer mensvärks liknande smärta. Men knappt ont. 

Vincent kom upp vid 7:30, satte honom med frukost medans jag hoppade in i duschen. Klädde mig och sminkade mig (fråga mig inte varför). Vincent väckte Jonas vid 08 och då hade jag haft nån lite kraftigare sammandragning i duschen. Gick upp och skojade lite med Jonas. Sa att han skulle passa på att sova för vi kanske skulle få åka in den dagen. Vilket jag absolut inte trodde själv. 

Hade pratat med Anna och hon var med på att åka in om det skulle bli så. Men mellan 08 och 08:30 hände det massor! Då ringde Jonas efter hans pappa för då var det verkligen värkar jag fick. Jag vankade av och an, ena värken ondare än den andra. Ringde förlossningen och de välkomnade oss in. Kl 10 ca kom farfar för att hämta Rasmus och Vincent. De åkte bakom oss hela vägen fram till SöS. 

Sista biten i bilen blev det akut värre. Kunde inte hålla tillbaka trycket och det gjorde riktigt ont! 

Vi kom fram till förlossningen vid 10:30. 

Jonas åkte och parkerade medans jag blev uppkörd till ett rum. 10:47 satte dom ctg och undersökte. Var då öppen 6-7 cm och vattnet hade fortfarande inte gått. Anna kommer in här någonstans och snart är det dags att krysta. 

De tar hål på vattnet efter andra krystvärken och då kommer huvudet ner ganska snabbt. Här börjar det göra riktigt riktigt ont och jag tycker inte alls att lustgasen hjälper. 

De säger till mig att strunta i gasen och bara trycka för nu var hon snart ute. Två krystvärkar till sen var hon ute. 

11:42 kom hon! Jag hade stått på knä och hängde över sängen, så de sänkte ryggstödet och la henne under mig. Anna och Jonas stod på varsin sida om mig hela tiden och de var ett stort stöd båda två! Anna fick klippa navelsträngen och Jonas fick sätta sig. Han råkade slänga en blick ner och fick se blodet så han höll på att svimma. 

Jag kom runt och fick lägga mig på rygg för att de skulle undersöka och sy. Det tycker jag är sjukt mycket värre. Dessa nålar och sprutor gör mig helt hispig. 

När vi äntligen blivit klara så får vi in brickan med fikat. Vi gosar en stund och pratar om förlossningen (såklart), sen kommer de in och ska väga och mäta henne. Hon vägde 3030g och var 50cm lång. Sen var det dags att gå på toa och duscha. 

När jag var klar skulle vi få komma till patienthotellet. Det var som ett riktigt hotell fast med barnmorskor som kom in. Riktig restaurang och ett riktigt fint rum. 

Vincent och farfar kom upp ganska snabbt och hälsade på, när de åkte kom farmor och perre. 

Vi valde att vara kvar en natt så amningen funkade som den skulle. Vid lunchtid på måndagen fick vi åka hem igen. 

Nu är Cornelia 1 v och 5 dagar, har gått upp i vikt hela tiden och väger idag 3500g. Hon sover mycket på förmiddagarna och är mer vaken och äter på eftermiddagar/kvällar. Vi går och lägger oss ganska sent, oftast runt midnatt. Då ammar jag henne innan jag somnar sen vaknar hon oftast bara en-två gånger på natten. Vissa nätter har det varit fler men överlag inte. 

Hon är inte ett ledset barn, skriker väldigt sällan. Det är om maten dröjer för länge. Hon tycker om att ligga nära, men sover lika gott i vagnen som i sängen eller bilstolen. 

Hon bajsar som en galning och tycker inte alls om att bli tvättad på morgonen! 

Nu har ni fått en uppdatering om när Cornelia kom till världen! Bilder ska ni få se, men jag varnar, jag ser ut som ett lik med sminket utsmetat runt hela ansiktet!! 

Men här gottar bebisen ännu till sig! Igår försökte jag ändå med lite aktivitet. Sprang upp och ner för trappen ett par vändor, hängde tvätt, fixade med disk och skurade hela köket. Samtidigt som jag dansade till musiken på radion. 

När Jonas kom från jobbet tog vi en promenad för att hämta Vincent, och dagis ligger inte nära direkt. 

På kvällen tog jag mig ett varmt och avslappnande bad för att sedan bädda ner mig. Tänkte att det var en bra kombo med ansträngning och avkoppling så bebis ville komma. 

Men nej, ingen bebis här än! 

Vi fortsätter vänta helt enkelt :D 

Det händer liksom inte så mycket alls här. 

På måndag har jag ny tid till barnmorskan och som tidigare nämnt så lär jag få gå dit. 

Har lite problem med att få ihop allt i helgen om det skulle vilja ske då. Vincents farfar är borta, grannarna är upptagna, Tessan jobbar... Ah ni förstår själva. 

Men det lär inte hända nått i helgen. Men skulle vara skönt att veta vad vi gör av Vincent och Rasmus OM nått händer. :) 

När Jonas kom hem visste jag inte hur jag skulle lägga fram det för att han inte skulle gå i taket av oro. Men vi kom fram till att vi skulle ringa förlossningen. De rådde oss att äta middag och sedan komma in för en kontroll. 

Blev kopplad på ctg och hjärtat lät jättefint! Hon kunde se att det inte var så mycket rörelser hon också. Men lite fanns det i alla fall. När hon kopplade bort ctgn kom en läkare in och gjorde ultraljud. Bebisen visade oss sitt lilla ansikte. Kunde tydligt se ögon, näsa munn och sen stack den ut en tunga. När vi ändå höll på så bad jag om att han skulle kolla könet en gång till så vi var helt säkra. Men det var lite svårt att få en glimt av det. Lagom som han skulle ge upp så fick vi syn på det. 

Jag har gått på så många ultraljud nu så jag har lärt mig tyda det man kan se. Läkaren blev imponerad av att jag kunde se så mycket själv och könet stämde in med de vi tidigare fått höra. Så vi behöver inte shoppa nya kläder :D 

Läkaren trodde bara att bebis vridit sig så sparkarna känns mindre. Den förbereder sig väl för att komma ut. 

Någon prognos på hur vida det är på väg att starta eller inte fick vi inte. Så nu fortsätter vi bara att vänta. 

Natten har varit lugn. Men vaknade i alla fall och har lite lite molvärk. Så det går framåt. 1 dag över tiden nu. 

När vi satt där inne igår och väntade på att få komma till ett rum så hörde vi ju såklart några kvinnor som skulle föda. På 5 minuter hörde vi en speciellt. Hon skrek, hennes man sa nått, hon skrek igen sen hörde vi bara mannen skratta. Sekunden efter hör jag bebisen skrika. Längtar ännu mer nu kan jag säga. :D 

Det har varit många turer på olika läkarbesök och ultraljud. Redan tidigt började besvären att komma och foglossningen fick mig sjukskriven, först halvtid sedan heltid. 

Hade väldigt svårt att njuta av graviditeten och tyckte allt mest var jobbigt. 

Vi planerade ingen direkt semester men tog oss ändå iväg till skara sommarland. Allt hade då sett bra ut på ultraljud och vi kunde sakta pusta ut. Risken att även denna fillur skulle komma tidigt var väldigt liten. 

Sommaren var hemsk, värmen tog död på mig. Kunde inte sova, varken om nöäterna eller dagarna. 

Men så kom denna dag som vi väntat på. Idag är dagen D, min BF dag. Antingen så känner jag inte efter så mycket eller så har jag inte direkta känningar att det är på g. Lättast vore det ju om vattnet gick så jag visste vad som händer sen :) 

Igår började jag få lite molvärk. Med betoning på LITE! Idag känner jag inget ännu. 

Det finns inget som kan påskynda förlossningen om det inte redan startat. Däremot så vet jag att vila är det bästa om vi vill att det ska hända nått. För mycket aktivitet gör att kroppen håller förlossningen borta och väntar tills kroppen är utvilad och redo för den påfrestning som väntar. 

Idag ska jag ändå få lite små saker gjorda. All tvätt jag tvättade i helgen ligger över gästsängarna som ett berg. Det måste vikas in så sängarna är lediga den dagen vi åker in. :) 

Tänkte även fixa nån väska till Vincent och ett brev som förklarar var saker finns, hur det funkar på dagis, telefonnummer osv. Om det går fort har jag inte riktigt tid att stå och förklara allt sånt :) 

Håll nu tummarna för att den vill titta ut snart. Har ny tid till barnmorskan på måndag. Helst slipper jag gå dit ;-)